Kvinna - ditt namn är depression - om särartsbiologism

hej

i ett historiskt perspektiv är inte allt vad det först ser ut att vara


under 1800-talet växte det borgerliga idealet fram. Ett ideal som endast välbärgade kunde motsvara. Det byggde på att det var "fint" att mannen arbetade och kvinnan var hemma. För att förklara varför det skulle vara så hävdade vetenskapsmän och andra att det var naturens ordning då män var mer brutala och okänsliga av naturen, medan kvinnor var mer sjukliga, moraliskt högstående och mer lämpade att vara hemma. Kvinnan ansågs att jämföra med ett barn, de hade ungefär samma intelligens. Hon var inte betrodd med andra ord, hon klarade sig inte själv "ute i verkligheten" då hon var beroende av en man. Detta att välbärgade kvinnor redan befann sig i hemmen, medan mannen arbetade, användes som bevis för att förklara detta. Cirkelresonemang alltså.

Om kvinnorna eller när kvinnorna protesterade mot behandlingen betraktades de som sjuka, vilket i sin tur berodde på deras kvinnlighet som inte gav dem vett...då de ju va som barn på grund av att de var kvinnor. Som tur va kunde de stanna hemma å skämma bort mannen. Detta bevisades gång på gång av "vetenskapen", läkare menade att "alla visste att kvinnans mindre hjärna innebar att hon motsvarde vildar å barn" etcetera i all oändlighet.

Framförallt berodde hennes sjuklighet på att hon hade en livmoder, vilket sades förklara allt om henne. Mådde hon inte bra berodde detta ALLTID! på att livmodern vandrade runt i kroppen - alltså borde hon sitta stilla å ta det lugnt (detta gällde som sagt endast välbärgade kvinnor, de andra hade knappast råd).

Allt detta resonemang byggde alltså på påstådda vetenskapliga argument. En vetenskap vi idag suckar åt men som då va säker som amen i kyrkan. Denna vetenskap smyger sig tillbaka utan att vi riktigt alltid märker det. Biologismen är på tillbakagång idag. Den vill förklara allt mänskligt liv (precis som den gjorde under 1800-talet då man mätte skallar hos avvikare, kriminella, urinvånare för att mäta intelligens, givetvis bekräftades bilden av dem som mindre intelligenta)som snbart beroende av biologiska faktorer. Kulturen är överflödig.



Problemet är att biologismen inte enbart utgår från rena äkta biologiska fakta, utan blandar upp biologi med myter, fördomar, psykologi, antropologi och biologismen är därmed inte en "äkta" vetenskap - den gillar mest att bekräfta sig själv. Det sociala, miljön, kulturen är av NOLL betydelse enligt biologismen som alltså trots detta bygger på gamla folklivsföreställningar, myter o fördomar...?.


Hysteri blev "modesjukdom" under slutet va 1800-talet och i början av 1900-talet...Den var ett acceptabelt sätt för en välbärgad borgerlig kvinna att uttrycka sitt dåliga mående. Kvinnan var alltså låst i en position där - om hon protesterade (öppet eller genom att utveckla psykosomatiska - hysteriska - besvär - )så betraktades hon som sjuk och galen,och detta berodde på hennes kvinnlighet.


Epoken är en svunnen tid och man kan undra vad det har med nutiden att göra-. JOOO! Idéen om att män och kvinnor är av olika art kallas för särartsbiologism. Denna bygger alltså på att vi per definition är olika och bör vara traditionella män och kvinnor för att inte betraktas som "galna" eller felaktiga.

flertalet författade och debattörer (bland andra sara Arrhenius "En riktig kvinna") menar att särartsbiologismen är på tillbakagång). Idag handlar debatten ofta om att "pojkar är si" flickor är så". Till o med i en rapport från skolverket uttalar ma sig om att pojkar behöver få stöka mer då de är mer aktiva och mer begåvade medan flickor är mer passiva och eftergivna.

På många plan redovisas forskning helt okritiskt, precis som om den inte är en produkt av den tid vi lever i. Man hänvisar (precis som under 1800-talet) till vetenskapen och dess ovedersäglighet. Tack vare denna menar man att man kan bevisa att biologin ligger som grund till allt mänskligt beteende och alltså skillnaden mellan män och kvinnor.

Kulturella, sociala faktorer debatteras inte på samma sätt. Kvinnokampen på 70-talet ledde till förbättringar för familjer på många sätt, fler dagis, föräldrapening etcetera..idag rör debatten inte dessa frågor utan fokuserar enbart på kroppen, biologin.


detta spelar enligt mig en stor roll som förklaring till varför så många unga kvinnor mår dåligt. Istället för att se helhetsbilden sjukförklarar läkare människor, speciellt kvinnor, då vi enligt biologismen är tillbaka vid att kvinnor är sjukligare, "sämre", dummare än män och därför faller till föga oftare när trycket blir för hårt, tex i samhället.detta anser man idag, menar jag, precis som under 1800-talet som ett tecken på "sjukdom",,varför annars skulle tex borderlinediagnos vara så vanlig bland kvinnor, men inte bland män?

Det finns en vilja att patologisera unga kvinnors dåliga mående som ett slags "skyll dig själv"..därmed kan man också motivera den bristande vården. jag tror att kvinnor kan vara medvetena (omedvetete medvetna) om detta,,,Och de visar detta genom att må sämre - inte konstigt. Men när de mår kass kommer alla möjliga och omöjliga förklaringar som eg inte syftar till att hjälpa, utan att till att befästa deras position...

Kvinnor med fibromyalgi har ju länge betraktas oms "sveda o värkkärringar" av läkarna som bland annat skrivit så i sina journaler...

Givetvis beror inte allt psykiskt liv på samhället, givetvis handlar allt om nyanser, men perpektivet man väljer är ändå ett val man gör. Ett numera välkänt könsmaktsperpektiv talar om att män dominerar över kvinnor,...

konstigt nog har det glömts bort idag..eller snarare, det väljs bort.
Att detta aktiva bortväljande väcker ilska samtidigt som det finns ont om jobb, bostäder etectera är inte konstigt.


Men som vi alla vet är det absolut! farligaste för en kvinna att bli arg och visa det öppet. Då har hon avsagt sig rätten att betraktas som kvinna







Halleluja å så levde dom lyckliga i alla sina dagar