Officiellt Paj dator :-(

Hejsan Hopp

ja som ni föstår av titeln är datorn kaputt, krasch, pang BOOM ;-))

Så va de me d
Nu e ja på internetcafé, vilket inte håller i längden

hoppas å få återkomma SNARAAASTT - VIIILLL!! från en hel dator hemma

Hoppas alla har d bra..KRAAMIZZAR Pippinsky

överlevare? Aj!!

Hej
känns alltid som om ja sitter på två stolar - överlevare eller inte?

i ett tidigare inlägg tyckte ja ju - jaha - varför ska ja kalla mig det?

Anledningen till att ja ställer mig den frågan är kanske,,OBS! ;-)) ..kanske..att ja e dum i huvet..

Ja menar - Ja HAR JU ÖVERLEVT!!

Men ja sitter som sagt på två stolar - vill inte erkänna det

Jag kan inte förklara bättre....

Slår på mig själv


Ja kan kalla mig va f-n ja vill -.
Faktum kvarstår

Ja HAR överlevt - Halleluja...

Åhhh - vilket jobb det var

Och är....

Och jag vet fortfarande inte riktigt

Jag antar att jag inte fullt tar ställning för mig själv

Men ja gör så gott ja kan

Ja evt inte hur ja ska göra annars

Kanske inse att jag gör mitt bästa helt enkelt

låta det andra ligga, låta det vara


Jag tror det


Ingenting är gratis


Jag har verkligen försökt - terapi efter terapi, men mitt hjärta...

Jag får ta det som det är


Visst - det är synd
Men det kunde varit värre


Ibland får jag såna dumma fraser i huvet -
"jag har hört att det inte är lönt att ta livet av sig"

precis som det vore ett alternativ

men sanningen är väl
att jo
ibland är det det

men vägen dit är lång
å ja har knappast gett upp än

jag behöver bara få lov att se svärtan

Ja måste

H-vete!

Men det är så

Kram om ni vill

min kompis e "sur", ja nånting e d

Tur man har Bloggen! Visst, jag har vänner att prata med. Det här är så svårt att förklara...

I torsdags messade en kompis om att hon ville ses på fredan, hon ringde åxå, ja svarade inte

hon ringde på mobilen och hemtelefonen på fredan me...ja svarade inte..efter 5 min ringde ja upp - då svarade inte hon

sen har ja ringt henne flera gånger - hon har inte svarat

alltså - inte så konstigt, nu när ja ser det svart på vitt

men en lååång historia - ibland "hamnar ja i mig själv" - kan inte - orkar inte

för ett tag sen blev jag klar me en utbildning som skulle ta 3,5 år. D tog 4,5 år istället - för mig.

ja berättade det för denna kompis (som gått samma) hon bara - jaha

jag rtor min reaktion att inte svara lite berodde på hennes reaktion - ja va sårad - eftersom ja fått kämpa som ett djur

men framförallt å ännu mer beror det nog på att jag verkligen varit helt slut!
för ja gjorde klart min uppsats - de tog verkligen musten ur mig
samt efter den va inlämnad å klar blev ja sjuk

visst, ja kanske ville markera att ja blev sårad men e d fel å göra det?
Nä ja tror inte det
men kanske sättet ja gör det på


men det är som att ja inte lägger märke til känslor i tid - för ja var så utmattad...
ni vet man blir överkörd - inser det inte förrän efteråt

även om hon nu inte menade att va elak å egentligen inte va de
så är ju känslor ändå känslor


men hon kan klart inte läsa mina tankar
blir antagligen i sin tur sårad
för hon märker att de e nåt me mig

hon kanske tror hon e anledningen, å de e hon ju på sätt å vis

det är svårt för människor att förstå
ändå har vi pratat om detta
har känt varann rätt länge

å ändå....

det är kanske svårt för andra att förstå för ja förstår de inte själv

men ibland har ja inte kraften

ibland blir ja så fruktansvärat sårad inombords
men ja lägger väl inte tillräckligt märke till det ens själv

ja bara agerar ut det
utan att ens vara medveten riktigt varför

inte förrän i efterhand ser ja det

min utbildning blev på slutet som en kamp på liv å död,,,skulle ja klara det, skulle jag ta min examen?

sen
gick luften ur mig som en ballong
inte så konstigt kanske

å ja ble sjuk
orkade bara inte

kontakter

å sen drar nån på axlarna åt min kamp
de e så d känns
kändes

men kanske inte riktigt

de e trist..men ja hinner inte alltid me i svängarna själv

folk får förstå det
för ja gör de inte ;-)

KRAM ALLA

Hat, avundsjuka

Hej

Läser andras bloggar, inte bara de som länkar till överlevare - alla möjliga

Nyss var ja inne på en blogg..

Vet inte varför men jag känner ett slags Hat när hon beskriver hur bra hon har det idag

ja misstänker att Hat är fel ord, tror det ska vara avundsjuka

en känsla av att Ingen, verkligen Ingen förstår mig

Jag har minst
känner jag

De som talar om hur hemskt det haft det, (behöver inte vara övergrepp) men att de nu är på bättringsvägen, nån enstaka gång drabbar detta Monster mig då, behöve rinte va bloggrelaterat,,kan vara en känsla i dagliga livet

fast det egentligen är medsystrar å vi sitter i samma båt - ja borde vända min vrede till de den berör - föräldrar - pappa

men jag kan inte
så jag "straffar" mig själv

denna oförmåga
när jag hör att nån är fri från detta ok
så känner jag mig så Fruktansvärt Övergiven

för jag har inte ens mig själv....

*gråter inombords*

ja e inte stolt över att skriva detta, men ja måste ut me skiten

d hjälper

Kram alla - ja även er som drabbas av min avundsjuka ;-)

KRAAM om ni vill

från en som försöker
ensam
alltid
på efterslänten

s.u.c.k

men ja har mycke att va glad för
om ja bara vågar

mitt favocitat är
"visst gör de ont när knoppar brister
varför skulle annars våren tveka?"

men som vi alla vet
en intellektuell kapacitet hindrade inte Karin Boye från självmord

men

en sak i taget

Jag HATAR de som tar min kraft ifrån mig!! Oavsett vem det är
ja tänker f-n stå på mig

blir så lätt överkörd i det dagliga livet annars

svårt...

Varför!? är det så¨svårt? I vanliga fall tycker ja om att skriva...att prata,,men nu känner ja att ja får Tvinga mig själv att plita ner..För att de är viktigt! för att de ÄR det

Ja har en fix idé skulle man kunna kalla det - vill fråga min pappa (förövaren) om han varit utsatt som barn..fix idé e d egentligen inte, men det är en känsla
ja har ångest - vill liksom bli av med den..har han varit utsatt - blir ja av me min ångest då?


kanske inte ens handlar om det
vet inte vad det handlar om längre
eller jo - ja vet
MIG själv
JAG

men de e Tungt
vill ha en formula

Ja fattar inte hur han kunde
Ja va kanske 6 när de började, men ja tror han visat tendenser långt tidigare - är inte säker på när d började

slutade ialla fall när ja kom i puberteten för då va jag inte intressant längre
minns att ja var lessen över detta
all uppmärksamhet försvann

Min mamma har vetat - å förnekat
men hennes förnekelse är så stark att ja inte är säker på att hon vetat att hon vet..

ja tycker inte detta är att ursäkta
detta är att förstå

mina föräldrar var vuxna å hade fullt ansvar för vad de gjorde
de e däremot nåt annat

som ja inte kan förstå
känner att tiden försvinner
ja har bråttom att förstå

mig själv

Jag försöker verkligen

men jag går sönder med jämna mellanrum,,så tröött på det

vet inte Hur jag ska gardera mig

Har en tanke

Dr Phil säger så här - ens framtid förutsägs allra bäst av ens förflutna,,,med det menar han att om man tex hållt upp med godis i två dar så ökar chanserna att man håller upp ytterligare två dar

sen ju längre man kan hålla det - ju längre är man "fri"

men kan det appliceras på tankar som maler? på ångest?
På vetskapen om vad som har hänt?

Jag vill tänka att det kan det
typ
om jag slutar fundera på att fråga pappa om han varit utsatt (helt osannolikt att han skulle svara överhuvudtget, å har han varit utsatt lär han nog inte berätta)idag

så behöver ja inte tänka på det - imorron

å så går tiden å ja inser att det är Hans skuld

men vet ni..;-)

nu när ja skriver går det upp för mig att det spelar ingen roll, va ja frågar/om ja frågar/va han svarar/om han svarar

visst - om han berättade skulle det kanske betyda något för vår övriga relation (ja har kontakt med mina föräldrar)

men mitt sår skulle ändå vara kvar
kanske inte likadant som nu, men ialla fall

för det är inget sår man kan tänka, fråga sig förbli

det är ett sår man måste känna
SJÄLV

men de e tuuunnngt

eller hur?

Ja har försökt känna men aldri lyckas
att veta
se minnesfragment men inte känna känslorna i nån större utsträckning

äsch - ja vet inte

en sak i taget
Kämpa

Ja e svår för folk att förstå sig på
har kontakt me mina föräldrar
är glad
bryter inte ihop

är samtidigt helt j-a galen ;-) haha
självdestruktiv

kanske för att ja har kontakt med dom...
har alltid känt att ja varit tvungen att "dra dom" - ta ansvar för dom

de är nog de som gör allt så tungt, tillsammans me övergreppen

samtidigt betalar mina föräldrar allt - typ - då de försöker förklara för mig att de är skyldiga och vill ta sitt ansvar

men de e klart - vad betyder det?

Kraaamaar alla som vill
önskar ja hade svar

överlevare?

ja kan inte ta in den - smärtan

har kontakt med mina biologiska föräldrar som förnekar det en av dom (pappa) gjorde
ja är ekonomiskt beroende av dem

ja lever ..ja vet inte hur ja lever,,
ja mår bättre än ja nånisn gjort
vad betyder det?

vad betyder allt detta?

Jag vill se att man kan vara både och. Att det inte är antingen/eller

givetvis går det inte att stoppa smärtan i längden - givetvis har den inre sanningen alltid Rätt

men - tills dess - har inte jag rätt att undra vilken den är?

vad är det som säger att övergreppen definierar mig?

Jag gillar inte att kalla mig överlevare - inte för att ja inte vill "erkänna" att det är det jag är
utan för att titta på ordet
vad betyder det?

Någon som överlevt?
Men vad betyder DET?

Alla människor som lever idag har överlevt - så vill jag se det

visst - filosofiska floskler kanske, vissa har haft det värre - dår inte att jämföra

men det är det som är min poäng

livet är olika för alla
smärtor högst individuella, går inte att jämföra

att ja inte vill kallas för överlevare betyder inte att jag förnekar det som hänt mig
en dag kanske jag vill kallas det :-)!

Jag gillar bara inte "sanningar"

jag är varken överlevare, offer eller nåt annat

jag är jag
av tusen olika skäl

jag kommer framåt
av egen kraft

mitt egna tänkande
jag köper inget rakt av som jag inte genas känner - WOW!
Varför skulle jag?

För att jag varit utsatt som barn?

men är det inte att ytterligare "offerförklara" mig?

Trivs du med att överlevare har ja ingen synpunkt på det

men ja tror inte på det för egen del

ja tänker inte tro på nåt
förrän jag känner det

Där - anledningen till detta inlägg där ja anger en aningen snobbi ton, nonchalant ton kanske

förlåt mig

anledningen till alla dessa ord är att det tar så här lång tid för mig att hitta mig själv
i verkliga livet å på bloggen

Lösenordet är KÄNNA

Men varför skull ja inte kunna tänka dessförinnan också ;-))?

Många Kramar till er/den som vill

hit å dit, ut å in..fram å tebaks

nu borde ja söka jobb
begränsad tid vid datorn för detta e en lånedator
begränsad tid - begränsat liv....

tema

hur ska ja förklara?
ja kan känna, å ja kan prata
men samtidigt..:-O?

ärlighet

puuuhhhh....ja tror inte på antingen / eller
ja tror inte på att "detr är så här det är" å ändå är det så det är ;-))
Ju
för mig

alltså tror ja på det ialla fall

en sak i taget...sa vinden

såg ett program på TV igår....zappade...
handlade om ett par som drev ett lantbruk á la 1700-tal, så gott de kunde

ja kunde känna vinden blåsa å träden vaja där dom gick o slog gräset...
som en sorg ?

eller inte? Är ja så här aktiv, utåt? vem är jag?


min smärta är inte närvarande
d e kanske därför den gör såå ont


ja vill vara klara av de här livet :-))!

men när ja blir attackerad vet ja inte hur ja ska försvara mig
ja attackerar istället

var dig själv, säger alla

men vem är ja?

när inget får komma ut
å samtidigt allt syns utanpå?

en sak i taget
en sak i taget

:-)))

KRAMAAR TILL ALLA

datorn e paj...

heeej

min dator har pajat, lånar brorsans,,,trist!! ja hade PRECIS kommit igång me att blogga för fulla muggar,,,,,nu har ja arbeten ja måste göra på maskinen,,,måste alltså ägna tiden ja har åt annat..

Kvinna - ditt namn är depression - om särartsbiologism

hej

i ett historiskt perspektiv är inte allt vad det först ser ut att vara


under 1800-talet växte det borgerliga idealet fram. Ett ideal som endast välbärgade kunde motsvara. Det byggde på att det var "fint" att mannen arbetade och kvinnan var hemma. För att förklara varför det skulle vara så hävdade vetenskapsmän och andra att det var naturens ordning då män var mer brutala och okänsliga av naturen, medan kvinnor var mer sjukliga, moraliskt högstående och mer lämpade att vara hemma. Kvinnan ansågs att jämföra med ett barn, de hade ungefär samma intelligens. Hon var inte betrodd med andra ord, hon klarade sig inte själv "ute i verkligheten" då hon var beroende av en man. Detta att välbärgade kvinnor redan befann sig i hemmen, medan mannen arbetade, användes som bevis för att förklara detta. Cirkelresonemang alltså.

Om kvinnorna eller när kvinnorna protesterade mot behandlingen betraktades de som sjuka, vilket i sin tur berodde på deras kvinnlighet som inte gav dem vett...då de ju va som barn på grund av att de var kvinnor. Som tur va kunde de stanna hemma å skämma bort mannen. Detta bevisades gång på gång av "vetenskapen", läkare menade att "alla visste att kvinnans mindre hjärna innebar att hon motsvarde vildar å barn" etcetera i all oändlighet.

Framförallt berodde hennes sjuklighet på att hon hade en livmoder, vilket sades förklara allt om henne. Mådde hon inte bra berodde detta ALLTID! på att livmodern vandrade runt i kroppen - alltså borde hon sitta stilla å ta det lugnt (detta gällde som sagt endast välbärgade kvinnor, de andra hade knappast råd).

Allt detta resonemang byggde alltså på påstådda vetenskapliga argument. En vetenskap vi idag suckar åt men som då va säker som amen i kyrkan. Denna vetenskap smyger sig tillbaka utan att vi riktigt alltid märker det. Biologismen är på tillbakagång idag. Den vill förklara allt mänskligt liv (precis som den gjorde under 1800-talet då man mätte skallar hos avvikare, kriminella, urinvånare för att mäta intelligens, givetvis bekräftades bilden av dem som mindre intelligenta)som snbart beroende av biologiska faktorer. Kulturen är överflödig.



Problemet är att biologismen inte enbart utgår från rena äkta biologiska fakta, utan blandar upp biologi med myter, fördomar, psykologi, antropologi och biologismen är därmed inte en "äkta" vetenskap - den gillar mest att bekräfta sig själv. Det sociala, miljön, kulturen är av NOLL betydelse enligt biologismen som alltså trots detta bygger på gamla folklivsföreställningar, myter o fördomar...?.


Hysteri blev "modesjukdom" under slutet va 1800-talet och i början av 1900-talet...Den var ett acceptabelt sätt för en välbärgad borgerlig kvinna att uttrycka sitt dåliga mående. Kvinnan var alltså låst i en position där - om hon protesterade (öppet eller genom att utveckla psykosomatiska - hysteriska - besvär - )så betraktades hon som sjuk och galen,och detta berodde på hennes kvinnlighet.


Epoken är en svunnen tid och man kan undra vad det har med nutiden att göra-. JOOO! Idéen om att män och kvinnor är av olika art kallas för särartsbiologism. Denna bygger alltså på att vi per definition är olika och bör vara traditionella män och kvinnor för att inte betraktas som "galna" eller felaktiga.

flertalet författade och debattörer (bland andra sara Arrhenius "En riktig kvinna") menar att särartsbiologismen är på tillbakagång). Idag handlar debatten ofta om att "pojkar är si" flickor är så". Till o med i en rapport från skolverket uttalar ma sig om att pojkar behöver få stöka mer då de är mer aktiva och mer begåvade medan flickor är mer passiva och eftergivna.

På många plan redovisas forskning helt okritiskt, precis som om den inte är en produkt av den tid vi lever i. Man hänvisar (precis som under 1800-talet) till vetenskapen och dess ovedersäglighet. Tack vare denna menar man att man kan bevisa att biologin ligger som grund till allt mänskligt beteende och alltså skillnaden mellan män och kvinnor.

Kulturella, sociala faktorer debatteras inte på samma sätt. Kvinnokampen på 70-talet ledde till förbättringar för familjer på många sätt, fler dagis, föräldrapening etcetera..idag rör debatten inte dessa frågor utan fokuserar enbart på kroppen, biologin.


detta spelar enligt mig en stor roll som förklaring till varför så många unga kvinnor mår dåligt. Istället för att se helhetsbilden sjukförklarar läkare människor, speciellt kvinnor, då vi enligt biologismen är tillbaka vid att kvinnor är sjukligare, "sämre", dummare än män och därför faller till föga oftare när trycket blir för hårt, tex i samhället.detta anser man idag, menar jag, precis som under 1800-talet som ett tecken på "sjukdom",,varför annars skulle tex borderlinediagnos vara så vanlig bland kvinnor, men inte bland män?

Det finns en vilja att patologisera unga kvinnors dåliga mående som ett slags "skyll dig själv"..därmed kan man också motivera den bristande vården. jag tror att kvinnor kan vara medvetena (omedvetete medvetna) om detta,,,Och de visar detta genom att må sämre - inte konstigt. Men när de mår kass kommer alla möjliga och omöjliga förklaringar som eg inte syftar till att hjälpa, utan att till att befästa deras position...

Kvinnor med fibromyalgi har ju länge betraktas oms "sveda o värkkärringar" av läkarna som bland annat skrivit så i sina journaler...

Givetvis beror inte allt psykiskt liv på samhället, givetvis handlar allt om nyanser, men perpektivet man väljer är ändå ett val man gör. Ett numera välkänt könsmaktsperpektiv talar om att män dominerar över kvinnor,...

konstigt nog har det glömts bort idag..eller snarare, det väljs bort.
Att detta aktiva bortväljande väcker ilska samtidigt som det finns ont om jobb, bostäder etectera är inte konstigt.


Men som vi alla vet är det absolut! farligaste för en kvinna att bli arg och visa det öppet. Då har hon avsagt sig rätten att betraktas som kvinna







Halleluja å så levde dom lyckliga i alla sina dagar