svårt...

Varför!? är det så¨svårt? I vanliga fall tycker ja om att skriva...att prata,,men nu känner ja att ja får Tvinga mig själv att plita ner..För att de är viktigt! för att de ÄR det

Ja har en fix idé skulle man kunna kalla det - vill fråga min pappa (förövaren) om han varit utsatt som barn..fix idé e d egentligen inte, men det är en känsla
ja har ångest - vill liksom bli av med den..har han varit utsatt - blir ja av me min ångest då?


kanske inte ens handlar om det
vet inte vad det handlar om längre
eller jo - ja vet
MIG själv
JAG

men de e Tungt
vill ha en formula

Ja fattar inte hur han kunde
Ja va kanske 6 när de började, men ja tror han visat tendenser långt tidigare - är inte säker på när d började

slutade ialla fall när ja kom i puberteten för då va jag inte intressant längre
minns att ja var lessen över detta
all uppmärksamhet försvann

Min mamma har vetat - å förnekat
men hennes förnekelse är så stark att ja inte är säker på att hon vetat att hon vet..

ja tycker inte detta är att ursäkta
detta är att förstå

mina föräldrar var vuxna å hade fullt ansvar för vad de gjorde
de e däremot nåt annat

som ja inte kan förstå
känner att tiden försvinner
ja har bråttom att förstå

mig själv

Jag försöker verkligen

men jag går sönder med jämna mellanrum,,så tröött på det

vet inte Hur jag ska gardera mig

Har en tanke

Dr Phil säger så här - ens framtid förutsägs allra bäst av ens förflutna,,,med det menar han att om man tex hållt upp med godis i två dar så ökar chanserna att man håller upp ytterligare två dar

sen ju längre man kan hålla det - ju längre är man "fri"

men kan det appliceras på tankar som maler? på ångest?
På vetskapen om vad som har hänt?

Jag vill tänka att det kan det
typ
om jag slutar fundera på att fråga pappa om han varit utsatt (helt osannolikt att han skulle svara överhuvudtget, å har han varit utsatt lär han nog inte berätta)idag

så behöver ja inte tänka på det - imorron

å så går tiden å ja inser att det är Hans skuld

men vet ni..;-)

nu när ja skriver går det upp för mig att det spelar ingen roll, va ja frågar/om ja frågar/va han svarar/om han svarar

visst - om han berättade skulle det kanske betyda något för vår övriga relation (ja har kontakt med mina föräldrar)

men mitt sår skulle ändå vara kvar
kanske inte likadant som nu, men ialla fall

för det är inget sår man kan tänka, fråga sig förbli

det är ett sår man måste känna
SJÄLV

men de e tuuunnngt

eller hur?

Ja har försökt känna men aldri lyckas
att veta
se minnesfragment men inte känna känslorna i nån större utsträckning

äsch - ja vet inte

en sak i taget
Kämpa

Ja e svår för folk att förstå sig på
har kontakt me mina föräldrar
är glad
bryter inte ihop

är samtidigt helt j-a galen ;-) haha
självdestruktiv

kanske för att ja har kontakt med dom...
har alltid känt att ja varit tvungen att "dra dom" - ta ansvar för dom

de är nog de som gör allt så tungt, tillsammans me övergreppen

samtidigt betalar mina föräldrar allt - typ - då de försöker förklara för mig att de är skyldiga och vill ta sitt ansvar

men de e klart - vad betyder det?

Kraaamaar alla som vill
önskar ja hade svar