Skär som knivar

Skär som knivar. Vet inte längre…jag skakar förvirrad på huvudet? Förvånar mig själv – jag vet varken in eller ut. Symboliskt regn på cykelfärden hem.
idag fick jag reda på att jag inte fick jobbet.

Jag vet inte.

Jag vet inte var jag börjar eller slutar
Jag vet inte vad som finns – härinne – djupt härinne

Jag springer ett lopp
Som jag inte själv springer
Men det är mina ben jag ser flyga fort, bort! Bort från smärtan, allt.

Vem är jag?

Jag har inga barn. Med det menar jag – symboliskt – jag bär ingen frukt. Inte lönt att så i mig

Ondska

Men om det är jag som är så här – då måste jag ju vara den onda?

Ibland får jag sån lust att plåga någon
Jag vill inte dö för egen hand
Men jag vill att nån tvingas uppleva känslan att se mig dö inför dem

Känslan av hur livet rinner ur en
Hur inget kan bära frukt i mig
Men hur den ändå tvingas välja vägar ut
då grenarna måste ta plats

allt hänger samman – blodet som rinner älskar dig ;-O! Smärta innan smärta fanns
Smärta innan smärta fanns…

Gränser...

Gick för några år sedan till en terapeut som var expert på övergrepp..hon gjorde en övning (som ja inte visste var en övning)

gick rakt emot mig..när hon kommit ett par meter, men fortfarande var en klar bit ifrån mig så tittade ja visst ut genom fönstret..:-O!

Testet gick ut på att kolla hur nära hon fick komma,,,tydligen inte särskilt ;-)
för enligt henne var min reaktion typisk, ja letade efter en utväg när hon kom för nära

Ja måste säga att hon har rätt - huvet på spiken

D där me gränser - ja funderar på det så ja blir blå
ja vill vara nära - ja kan rent sexuellt me en man tex, men samtidigt

mina gränser....är så tillplattade,,att
:-O!
ja alltid får en smärre chock när de aktualiseras
gränser är varken bra eller dåliga/ varken + eller minus, de bara
ÄR

men för mig är de...nästinitill osynliga

så pötsligt klättrar nån över
inte kränkningen i sig som stör mig - ja kan bli kränkt å typ njuta masoschistiskt av d

utan överträdandet av en Gräns

En Gräns som skrämmer mig eftersom ja inte har kontroll över den
Den finns som en del av det jag som andas å lever

Gränsen lever ett eget liv, en egen levande organism i min kropp bor där,,

Nånstans är jag tacksam

Nånstans skrämmer det mig

att jag inte vet vem jag är

Att Gränsen reagerar så Starkt

Vad vill den mig?

LYYD :-(

KLart inte gränsen lever ett eget liv - det är jag som reagerar

men självkännedomen är sådan

ja vet inte förrän det är för sent

som att gå i sömnen

ja vet inte förrän det är för sent att smärtan var av den typen

ja gillar inte min förklaring - känns som om ja försöker skylla ifrån mig - elelr förhärliga Gränsen

så är det inte

Den ger mig myror i huvet ;-))

den är allt ja slåss mot å allt ja har

släppa taget...

Smärta innan smärta fanns,,,å lycka

F-n tänkte - ja måste ha Sveriges ointressantaste blogg,,ja vill få fram "de där orden" - ja ni vet -

Hur som helst, när ja sitter här - är d blankt

ja har ofta känt - rent fysiskt - att ja har som ett "plank" i hjärnan, nåt som delar av min hjärna i två. En vid pannloben å en e bakhjärnan ..ähhh...

men allvarligt, som att något håller sig bakom något som ja kontrollerar - planket..å samtidigt..planket skulle kunna, eventuellt (ja vet inte känner inte mig själv så bra) trilla..:-OOO!! ja ni förstår - HJÄÄÄLP

Ja är fast
på min sida planket

har en känsla av att övergreppen gjorde att jag, som i grundpersonligehten är en PÅ G-person (energisk alltså)spårade ur..som att ett tåg som går jättefort spårar ur...

antideprressiv i all ära, men de dämpar kanske stötar längs vägen, men d förändrar inte att tåget är på väg..snabbt, snabbare, snabbast...

å ändå - ja kan se allt detta - d ger mig hopp

överhuvudtaget mår ja bättre, känner Hopp! :-), inget är kört, ja fixar...

men vad fixaer jag?

Det är gränserna som är problemet...

har utbildad mig för att arbeta med människor - men faktum är - jag tror jag har utvecklat en allergi mot människor

inte alls att jag inte tycker om - NEJ! INTE det! Men....

D kliar liksom,,,,
gör ont

Går du över min gräns, vilket mänsklighet är, detta att beröra, att gå över gränser,,men gör du det på mig

så SKRIIKER ja
av smärta,,,

D GÖR så ont - ja kan INTE förhålla mig...Eftersom ja inte vet vilka mina gränser är eller var de går

å innan du vet ordet av, så har ja trampat ner det som var vackert inom dig
i ren å skär panik


smärta innan smärta fanns
men mitt i allt detta
är ja lyckli

En sorg att leva mitt itu

Orden på tungan...ni vet..det där svarta..skit i hela munnen - de är jag.

Snackar goja,

vet inte hur ja mår egentligen - känner mig F.R.IIII :-)! för första gången på länge - utbildningen är klar....jag kan göra VAD ja vill...

men ibland kommer dn där känslan - av SORG - vet inte

Brutenhet - litenhet - ensamhet - övergiven -

ja vill klara Livet

men tänk om - tänk om..:-O!

orkar inte - är så trött..

MÅSTE, men hur?

Ja vet att d går, men de här orden på tungan, de ligger kvar..känslan,

ja vet inte vad det är - så högst påtagligt å ändå så långt ifrån

en sorg att leva mitt itu, så är det

jag är mitt itu, å ja lever så. Å d GÅR, de kunde vatt värre, ingen har ett perfekt liv

men jag
ja lever mitt itu
men ingen fattar hur

;-))

nästan rim

Ont

Det som gör så ont gör så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont sååå ont så ont så ONT! så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont - stackars ont - en varm famn behövs - så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont så ont ont så ont så ont så ont så ont så ont

min lilla mjuka katastrof

Känner nåt mjukt som börjar väckas inombords,,vet inte vad det är ..:-)..men ja tror det är bra. Samtidigt - känner ja att de är så näääraa,,,ja kan gå sönder. Inte rent praktiskt..men de gör för ont...de går liksom inte ens att försöka sätta ord på..ja vet inte kan knappt skriva att ja inte kan sätta ord på det - så känns d..de är nåt som inte får väckas

samtidigt ..nåt mjukt, levande - som en lite kattunge finns därinne redo att samexistera med det som inte får existera - som inte kan beskrivas

men en kattunge älskar oförbehållsamt...den vet inget annat, världen är ny o full av äventyr, varför inte älska alla på en o samma gång? Jippi! :-)

Katten glider neråt för gardinen, livet leker, vä händer där i hörnet? Alla är glada, leker me katten


katastrofen väntar i hörnet - ingen brådska - den vet med sig att den Finns

FINNNS

och att en liten katt är en liten katt är en liten katt är en liten katt

som älskar
;-)