trött på att va i mitten...

Hej

funderar lite över det här med att vara "varken eller". Jag är varken för sjuk för å vara frisk (haha) eller för frisk för å va sjuk. Ja är ett slags nånting, nåt mittemellan..

skadar mig inte, röker inte, dricker knappt, har lätt att prata för mig, är inte blyg å ändå...är ja osynlig - för mig själv...

framförallt utsätter jag mig själv för sånt ja vet ja inte klarar av, nån slags självdestruktivitet antar ja. Det värsta är kanske att det är som om jag är rädd för kärlek, värme o uppmuntran..ja drar mig automatiskt tillbaka,,kan bara inte ta emot...

jag har nåt slags enormt behov av att bli betraktad som det svarta fåret, när det väl är så..först då kan jag ta emot..då kan jag verkligen säga ifrån - det är som om jag får kraft då först då känner jag att jag faktiskt är värd att stå upp för

blir missförstådd på grund av detta, folk tror ja vill j-as,,istället är det så att jag i vissa lägen "går sönder" inombords, håller nästan inte ihop...tål inte när jag upplever att människor är nära mina gränser, fast jag inte alltid vet vilka dessa är..tex när jag är väldigt stressad,,negativt stressad
ja är en sån som gillar stress åxå - nämligen....

hursomhelst - käkar antidepp - läkaren e så här "det är din personlighet, du har ingen personlighetsstörning"..nä..kanske inte....

men ja har en rädsla som gäller detta - "ja fixar inte d" de som inte vet bättre tror det handlar om
nån allmän rädsla, get over it, eller så förstår de bara inte

rädslan är utgångspunkten,
rädslan är jag

det är min personlighet idag

men jag har svårt att se att det var så från början

jag är för rädd för att rota i den

å ja e för stark för att bryta samman å bli tvungen

livet har blivit bättre, tar det pö om pö, den här processen att må bättre

det är kanske min väg ändå :-)

men de gör ont

att misslyckas, bli missförstådd

men jag reser mig alltid

å sen - om igen

det jag vill säga med detta inlägg är att jag är trött på detta

men ja vet inte var jag ska börja

men det blir väl nånstans...

förstås....

..det blir det alltid

kanske jag skulle prata med någon om detta, snarare än om övergreppen, för jag har nog bara inte kommit så långt

har försökt många gånger - första terapeuten trodde mig inte, resten har inte heller funkat

mmm (tänker)...

men jag har fått mycke hjälp ändå

KRAAAAAM alla - Pippi