onsdag 15 augusti 2007

Gränser...

Gick för några år sedan till en terapeut som var expert på övergrepp..hon gjorde en övning (som ja inte visste var en övning)

gick rakt emot mig..när hon kommit ett par meter, men fortfarande var en klar bit ifrån mig så tittade ja visst ut genom fönstret..:-O!

Testet gick ut på att kolla hur nära hon fick komma,,,tydligen inte särskilt ;-)
för enligt henne var min reaktion typisk, ja letade efter en utväg när hon kom för nära

Ja måste säga att hon har rätt - huvet på spiken

D där me gränser - ja funderar på det så ja blir blå
ja vill vara nära - ja kan rent sexuellt me en man tex, men samtidigt

mina gränser....är så tillplattade,,att
:-O!
ja alltid får en smärre chock när de aktualiseras
gränser är varken bra eller dåliga/ varken + eller minus, de bara
ÄR

men för mig är de...nästinitill osynliga

så pötsligt klättrar nån över
inte kränkningen i sig som stör mig - ja kan bli kränkt å typ njuta masoschistiskt av d

utan överträdandet av en Gräns

En Gräns som skrämmer mig eftersom ja inte har kontroll över den
Den finns som en del av det jag som andas å lever

Gränsen lever ett eget liv, en egen levande organism i min kropp bor där,,

Nånstans är jag tacksam

Nånstans skrämmer det mig

att jag inte vet vem jag är

Att Gränsen reagerar så Starkt

Vad vill den mig?

LYYD :-(

KLart inte gränsen lever ett eget liv - det är jag som reagerar

men självkännedomen är sådan

ja vet inte förrän det är för sent

som att gå i sömnen

ja vet inte förrän det är för sent att smärtan var av den typen

ja gillar inte min förklaring - känns som om ja försöker skylla ifrån mig - elelr förhärliga Gränsen

så är det inte

Den ger mig myror i huvet ;-))

den är allt ja slåss mot å allt ja har

släppa taget...

Inga kommentarer: